Isguld: på resa med en olympisk snowboardåkare
Det är sista dagens filmande och Jaakko Posti tävlar mot klockan. Våren har kommit till norra Finland, och med den, den värmande solen. Snön är tung, vattnet skiftar från vitt till blått och klipporna vid sjön Kilpisjärvi är hala och täckta av förrädiskt slask. Jaakko och snowboardproffset Antti Autti överger sin snöskoter fem eller sex kilometer från berget Terbmisvaara och kämpar fram på skidor genom ”rutten snö på botten av dalgången”, i hopp om att hinna fram till bergets snabbt smältande klyftor i tid.
© Jaakko Posti | Sony A7R III + FE 24-105mm f/4 G OSS | 1/640s @ f/5.6, ISO 100
Dessa bergsklyftor med sina branta, smala raviner som störtar ner längs bergssidorna är perfekta för fri snowboardåkning, och ska bli den sista delen av SCAN, en dokumentärfilm där Antti utforskar de bästa platserna i Norge och Finland, precis innanför norra polcirkeln.
”Det avsnittet är nog min favoritdel av filmen. Jag är verkligen stolt över hur hårt vi kämpade för att klara det. Jag gillar förstås alltid sekvenserna som blir estetiskt lyckade, men det är något särskilt med att veta hur stor ansträngning det krävdes att nå resultat. Under vintern kan man åka in under bergsklyftorna med snöskotern, men den här gången var det för riskfyllt, så vi gick hela vägen upp till toppen på 1140 meters höjd och filmade när vi åkte ner. Vi lyckades filma två sådana åk nedför ravinerna innan vi var tvungna att ta oss tillbaka till civilisationen. Min genomsnittliga puls måste ha legat på 160!”
© Jaakko Posti | Sony A7R III + FE 24-105mm f/4 G OSS | 1/500s @ f/5.6, ISO 100
Varför ger det en sådan kick att lyckas? För att det inte är säkert att man gör det, säger Jaakko. ”För det mesta när man jobbar med den här typen av projekt så blir man tvungen att vända om”, säger han och skrattar. ”Man kanske klättrar i fem timmar och sedan inser man att det inte går att filma eftersom vädret har ändrat sig, eller för att inte är säkert eller alltför riskfyllt. Det kan vara väldigt frustrerande, men när det väl lyckas känns det desto bättre.”
Från början var Jaakko stillbildsfotograf men nu videofilmar han allt mer och jobbar med atleter som utövar sporterna han gillar mest. I projektet med Antti, ett skidproffs sedan 20 år som representerat Finland i OS, kunde deras intressen förenas.
Jaakko berättar: ”För cirka 10 år sedan blev han alltmer intresserad av snowboardåkning i vildmarken och på den vägen är det. Filmen handlar om när han återvänder till platser som han förälskat sig i tidigare.”
© Jaakko Posti | Sony A7R III + FE 70-200mm f/4 G OSS | 1/800s @ f/5.6, ISO 100
För att kunna arbeta i dessa områden behöver filmare särskilda färdigheter, erfarenhet och en utrustning som går att lita på. ”Snösäkerhet är a och o”, förklarar han, ”och ju mer information du har om snötäcket desto bättre. Man kanske ser något som man tror kommer att fungera, men det krävs planering, kanske till och med att man gräver hål i snön för att se vilket skick den är i – allt för att slippa svepas med av en lavin. Om det finns minsta tvivel åker du inte upp, för större klippväggar innebär större laviner och då vilar allt i guds händer.”
Han säger att intressegemenskapen med den han filmar gör att han kan filma bättre. ”När man arbetar med snowboardproffs är det ett samarbete och jag litar på dem eftersom de vet vad som gör sig på film. Och de litar på mig för vi vet båda vad som fungerar. Om man inte har kunskap om en sport kan man ändå lyckas få med sådant som ser bra ut för en del, men för dem som kan sporten krävs vissa saker som rätt attityd.”
© Jaakko Posti | Sony A7R III + FE 24-70mm f/2.8 GM | 1/800s @ f/4.0, ISO 100
Hans A7R III-utrustning gör detta enkelt, framför allt för att den är så mångsidig. Eftersom det är en hybridkamera kan han både få briljanta stillbilder och videor med samma kamerahus, vilket är bra i situationer där vikt och storlek har avgörande betydelse.
Han fortsätter: ”Med bara ett kamerahus behöver du bara en uppsättning objektiv, och även korgen för mikrofoner kan vara mindre. Ju mindre fotoutrustning, desto mer plats för livsviktiga saker som utrustning för snösäkerhet, extra kläder och vatten. Vanligtvis använder jag FE 24-105mm f/4 G eftersom jag tycker att det täcker de flesta behov, men jag har alltid med mig ett snabbt fast objektiv som FE 35mm f/1.8 om ljusnivån skulle sjunka.”
Det pålitliga autofokuset och bildstabiliseringen hos A7R III har också avgörande betydelse för Jaakko och gör att han kan arbeta med en handhållen kamera i stället för med ett tungt teleobjektiv som skulle ta mer plats. Dessutom är det enkelt att hålla fokus på en snowboardåkare som Antti med motivspårande AF. Han säger att det fungerar lika bra för video som för stillbilder och tillägger: ”Det betyder att jag kan reagera blixtsnabbt, grabba tag i kameran som hänger i axelremmen när det händer något, och få de starka bilder som behövs i den här typen av dokumentär.”
Om man ska kunna bära en kamera runt halsen vid norra polcirkeln måste den förstås ha ett bra väderskydd och Jaakko säger: ”Under de sex år som jag har filmat med A7- serien har jag aldrig haft några problem, även om originalskärmen blir lite isig när det är -30 eller -40 grader eller det kommer lite vatten från den smältande snön. Min Alpha har aldrig gått sönder – och inte jag heller, tack vare erfarenhet och planering.”
https://www.sony.se/alphauniverse/stories/following-an-olympic-snowboarder-jaakko-posti