Detta gäller även saker, som i den här cinemagrafen. Personen håller i en bagel som precis har brutits i två delar, men det som inte syns är att den har pinnar instuckna i sig för att allt ska hållas ihop och vara på exakt rätt ställe. På den här bilden är de enda rörliga delarna dropparna som droppar och ångan som stiger; resten av bilden är en stillbild. 

För att den rörliga delen ska bli så bra som möjligt videofilmar jag med 120 bilder per sekund. Det här slow-motion-läget skapar en jämnare och mjukare rörelse, vilket gör att den lyfts fram. Jag drar också ofta fördel av andra fotograferingsfunktioner, som intervallfotografering, som tillför en surrealistisk känsla. 

Redigering

Jag använder olika typer av programvara för att kompilera mina färdiga cinemagrafer. Jag börjar med att skapa videoloopen med hjälp av Adobe After Effects eller Flixel Cinemagraph Pro. Målet är att redigera klippet med en sömlös loop mellan start- och slutpunkten som kan spelas upp i evigheter, utan några avbrott mellan den första och sista bildramen. Ibland använder jag trick för att göra detta, som att vända på klippen när de kommer till slutet, eller skapa övergångar där bilderna tonar in i varandra, men för det mesta försöker jag få rörelser att påbörjas och avslutas på exakt samma ställe när jag fotograferar. 

Sedan tar jag stillbilden och redigerar den i Adobe Photoshop. Jag kan behöva finjustera färgerna något för att matcha videofilmen, eller redigera något från bilden. När stillbilden har redigerats läser jag in den i Adobe After Effects eller Flixel Cinemagraph Pro jämsides med loopen, där delarna utgör olika lager.