Fotografering av ödehus – Intervju med Petri Volanen
Vilka historier döljer sig i ödehus och andra övergivna platser? Petri Volanen, fotograf från Forssa i Finland, fick idéen till att fota bortglömda platser redan år 2004. Det var webbsidan Shaun O’Boylen Modern Ruins som inspirerade honom till att börja fotografera övergivna platser och ödehus. I början tänkte Petri att det är omöjligt att göra i Finland men när han hittade det första ödehuset av en händelse några kilometer från där han bor, växte intresset för att fotografera övergivna platser.
Petri har fram till idag fotat ungefär 250 övergivna platser, allt från små stugor till herrgårdar och nedlagda industrianläggningar. Han skapade år 2007 en hemsida för det här projektet som han kallade "Autiot ja unohdetut" (Öde och övergivet). För några år sedan flyttade han bilderna till Facebook som idag fungerar som projektets hemmabas.
Den som söker han finner
En sak krävs för att hitta ödehus och andra otroliga ställen, och det är arbete. Petri har under de senaste åren lagt ner hundratals timmar på att undersöka kartor och flygbilder samt kört hundratals mil för att hitta ställen som han vill fotografera. Via nätet har det varit lätt att söka på t.ex. orters historia och dess olika faser. "Många bäckar små" leder ofta till att han har hittat intressanta mål. Även bekanta och till och med obekanta har tipsat honom om övergivna platser och byggnader.
Den här hobbyn medför också en del frågetecken. "Jag blir ofta tillfrågad om det här är lagligt och det förstår jag, för här rör vi oss nog i en gråzon. Däremot är jag mycket noga med vad och hur jag gör. Jag öppnar t.ex. aldrig låsta dörrar eller fönster och jag rör ingenting. När jag publicerar en bild lämnar jag heller aldrig ut info om var bilden är tagen", resonerar Petri.
Väggkalendern från oktober 1993 (lokakuu) skrumpnar i all ensamhet och innertaket börjar ge efter. Två HDR exponeringar sammansatta från i somras.
Autentiskt är äkta
Petri eftersträvar alltid att motiven på bilderna är fullständigt autentiska. Många gånger uppstår det situationer då bilden skulle kunna bli intressantare genom att flytta på föremål eller skräp men för Petri är det oerhört viktigt att allt ska vara helt genuint äkta.
"Jag brukar tänka att det här är en slags dokumentering där platserna är i något mellantillstånd där livet är över men tecken på liv ändå finns kvar. Det kan verka som om invånarna har gått ut och återvänder vilken stund som helst. Däremot indikerar dammlagret, spindelväven och väggkalendern från tjugo år tillbaka, något helt annat. Eftersom dessa ställen har en förmåga att förr eller senare helt försvinna, så gör jag mitt bästa för att föreviga åtminstone någonting av allt det här", berättar Petri.
För att skydda integriteten har han också en tydlig princip: han har aldrig tagit någonting från fallfärdiga hus eller byggnader.
"Givetvis så har jag någon gång haft lust att rädda t.ex. en dagbok från 1920-talet i ett fallfärdigt hus men jag är ändå av den åsikten att utan lov rädda någonting, skulle vara det samma som att stjäla och det tyder på total avsaknad av respekt. Det är ändå alltid någon som står som ägare och ägaren må ha rätten att göra vad han vill med det som är hans", förklarar han.
Han har också stött på ägarna, oftast dödsboarvingar, vid några tillfällen under åren. Dessa möten har, efter första förvirringen ändå gått bra. Folk uppskattar att någon fotograferar och dokumenterar dessa övergivna platser.
Ögonblick från förr till idag. Ack denna otroliga syn, kavajen har hängt där flera decennier. HDR-bild av två exponeringar, färgerna är lätt blekta.
Utrustning och teknik
Petri använder alltid ett stativ och 18-55mm-objektiv för vidare bildvinklar och 75-300mm-objektiv när han tar bilder på detaljer. Ibland använder han också ett 18-270mm-objektiv.
"Säkert 95% av mina bilder på ödehus är HDR-bilder. Jag sammanför mina bilder till HDR-bilder hemma på datorn i Photomatix Pro. Fördelen med det är att jag ser slutresultatet först hemma (på sätt och vis fortsätter fotoäventyret ännu när jag har kommit hem) samt att om HDR-bilden inte funkar så går bilderna ändå att använda som separata exponeringar. Jag redigerar mina bilder över huvudtaget rätt så friskt genom att ändra färgtonen, och stämningen kan jag justera med olika filter i Photoshop", berättar Petri
Ibland, under den mörka årstiden gör han också ljusmålningar av övergivna hus. "Ljusmålning kräver i stort sett ingen specialutrustning. En fjärrutlösare är ändå nödvändig för långa exponeringar (=flera minuter). Som ljuskälla använder jag en liten ficklampa och byter färg på ljuset med färgfilter i genomskinlig plast. Lyser på objektet först från en plats i några sekunder, släcker ficklampan och flyttar mig sedan i mörkret till nästa belysningsplats.
Efter flera års väntan hittade jag slutligen ett ställe där naturen höll på att erövra verandan. HDR-bild av två exponeringar som senare är gjord svart-vit.
Tips åt dig, om du blev inspirerad av ämnet
Bra att komma ihåg om du vill prova på att fota ödehus eller övergivna platser.
Här är Petri Volanens tips:
Ta dig tid. Stanna upp och känn in stämningen så blir det lättare att hitta det du vill fotografera. Märk att det inte går att fotografera ett ställe på en gång och inte ens under det femtionde besöket.
Till slut ännu tips till ägare av ödehus som vill hålla, åtminstone mig, borta från området :)
Klipp gräsmattan åtminstone en gång per sommar.
Gör någonting åt sönderslagna fönster och lås dörrar.
Installera en övervakningskamera som åtminstone ser modern ut eller sätt upp en privatområde-skyllt.
En blomma till något döende. Plastblomman som ännu håller ut, står på fönsterbrädet i den lilla kammaren. Innertaket har redan delvis rasat in och resten kommer ner säkert senast om ett par år. HDR-bild med två exponeringar. Föråldringseffekt + färgblekning.
I Rajalas webbshop hittar du kameror och tillbehör för alla tänkbara tillfällen.